24 augusti 2014

Försvarsdebatten kliver fram ur skuggorna, så även Skipper



Med anledning av att Ukraina i dag firar landets självständighetsdag efter Sovjetunionens fall så skriver jag en debattartikel tillsammans med mina goda vänner Carl ”Wiseman” Bergqvist och Johan Wiktorin på DN debatt (söndag 24/8). Ett debattinlägg som ska betraktas i skenet av att Ryssland annekterat delar av Ukraina och hotar sina grannar. Vi hoppas att artikeln ska bidra till eftertanke i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten och ger dessutom ett antal förslag på konkreta åtgärder som vi anser bör genomföras snarast för att återskapa trovärdigheten för svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Men för min egen del så innebär debattinlägget även att jag efter noggrant övervägande efter fyra år av bloggande under pseudonym, har fattat ett beslut att skriva under debattartikeln i DN med både namn och bild. Ett beslut som jag tog tidigt i somras när idén om att vi skulle skriva detta tillsammans började konkretiseras. Således kan därmed även fyra års spekulationer runt vem som ligger bakom den här bloggen nu läggas till handlingarna.

Att skriva under pseudonym har definitivt haft sina förtjänster. Jag har sedan starten av denna blogg publicerat cirka 550 blogginlägg, inklusive ett antal eminenta gästinlägg. Totalt har 1,7 miljoner besök registrerats till dags datum. Jag är övertygad om att det har varit av godo att dessa inlägg i den allt mer intensiva försvarsdebatten har värderats för sitt innehåll i stället för att värderats mot vem som har varit författare. I dag har den förtjänsten i stort sett spelat ut sin roll då bloggen numera är etablerad och besöksstatistiken under vissa dagar uppgår till 10.000 besökare per dag. Grunden är därmed lagd och bloggen har utvecklats till en bra plattform för fortsatt debatt där media och politiker numera är frekventa besökare.

En annan aspekt som i dag utgör ett incitament för att gå ut i offentlighetens ljus är att acceptansen för att som försvarsmaktsanställd tycka till i frågor om just försvaret har förändrats till det bättre under de senaste åren. Det beror till stor del på en positiv attitydförändring hos chefer i Försvarsmakten, även om det enligt mina källor tyvärr fortfarande finns en del skrämmande exempel kvar. Ska man nämna någon enskild individ som gått i spetsen för att ledstjärnan ÖRA (Öppenhet, Resultat, Ansvar) har omsatts till praktiskt handlande så är det informationsdirektör Erik Lagersten. Han har alltid uppmuntrat till debatt och försvarsbloggande även om vi långt i från alltid har varit överens i sakfrågorna.

Men har det då funnits några problem med att uttrycka sin åsikt som anställd i Försvarsmakten, eller är det bara grundlösa påståenden? Ja, det finns flera exempel på att det tidigare har varit problematiskt. För 10 år sedan skrev ett antal officerare en debattartikel i Dagens Nyheter om bristen på visioner samt felaktig hantering av materielanskaffningen. Något som då renderade i följande ställningstagande när en general skrev till en annan.

"Man kan ju inte 'sparka' dem men jag erkänner att jag personligen tycker att de ska överväga sitt ansvar?"  
 
Reaktionerna från de berörda officerarna som skrev debattinlägget lät dock inte vänta på sig.
- Jag är oerhört frustrerad och störd och jävligt irriterad över att någon kan ifrågasätta min lojalitet. En god soldat anmäler om något inte är som det ska och det är vad jag har gjort, säger Emanuelson. 
Han säger också att det blivit mycket lägre i tak inom försvaret i dag. Och han får medhåll av Gustaf Welin, generallöjtnant och tidigare militärbefälhavare i gamla milo Syd.
- Det var betydligt högre i tak tidigare, de verkar nästan desperata, säger Welin.
- Efter denna händelse så har det mest varit pensionerade officerare som har varit aktiva i debatten av begripliga skäl.

Att det därefter mest har varit pensionerade officerare som tagit bladet från munnen har vi fått många bevis för. Men det är å andra sidan bättre att pensionärerna tycker till än att ingen gör det. År 2007 skrev sex pensionerade marinchefer ett brev till företrädarna för alliansregeringen där de varnade regeringen för att omvärldsläget snabbt skulle kunna förändras, och därmed att regeringens valda väg med underfinansiering skulle kunna riskera rikets säkerhet. När man läser artikeln i dag inser man att alla deras farhågor har slagit in.

En tredje och nog så viktig anledning till mitt beslut är att jag varit begränsad till att använda min egen blogg för att föra fram mina synpunkter på sakernas tillstånd. Ett exempel på vad man inte kan göra som anonym skribent är att skriva debattartiklar i Dagens Nyheter och på andra etablerade debattplatser, vilket givetvis ger en helt annan spridning än vad denna blogg kan erbjuda. Jag har även fått andra erbjudanden som jag fått tacka nej till p.g.a. att jag skrivit anonymt.


Men vad har varit drivkraften för mitt skrivande är det säkert många som undrar?

När jag startade bloggen en oktoberkväll 2010 så var det framför allt för att jag inte kände igen mig i de beskrivningar av försvaret som förmedlades från politisk sida, och inte heller från Försvarsmaktens då mycket centraliserade kommunikationskanaler. Det fanns då ett mindre antal fristående försvarsbloggar, då som nu med Wiseman i spetsen, dock utan samma genomslagskraft som i dag. Det jag saknade då var någon som belyste de rent marina frågorna men även de allmänna frågorna ur ett marint perspektiv. Men varför vänta på att någon annan ska göra jobbet när man kan göra det själv, och därmed var denna blogg född.

En annan drivkraft har varit att jag haft mycket svårt att förlika mig med det faktum att det nationella försvaret mer eller mindre försvann ut med badvattnet i samband med försvarsbesluten 2000 och 2004 och att det inträdde någon typ av ”groupthink” där man inom stora delar av Försvarsmakten var överens om att det försvar vi hade var fullkomligt odugligt. Dåvarande ÖB Håkan Syrén uttalade att allt nu skulle ställas om mot att kunna verka internationellt, d.v.s bedriva polisiär verksamhet utanför Sveriges gränser, och att det enda rätta. Det som inte passade in i det nya internationella försvaret skulle bort. Det här innebar att alla försvarsgrenar och förband tvingades att hitta nya identiteter och roller i syfte att motivera sin existens.

Jag har alltid haft svårt att förlika mig med tanken att ett försvar i första hand ska anpassas för att kunna verka på andra platser än i Sverige? Redan 2004 var jag av uppfattningen att denna omställning skulle komma att bli förödande för vår försvarsförmåga. För att ta ett exempel ur verkligheten så lade man inom Marinen flera år tid och kraft på att korvetter skulle bestyckas med tunga kulsprutor i syfte att kunna verka mot pirater och terrorister. Det var i sak kanske inte fel där och då, men problemet var att man samtidigt glömde bort oerhört många andra saker som utgör grunden för att kunna möta en kvalificerad högteknologisk motståndare. Att via bloggen påtala vikten av att Försvarsmaktens existens och dimensionering borde grundas på just förmåga till kvalificerad väpnad strid har därmed varit en av de stora drivkrafterna. I dag har jag det tveksamma nöjet att konstatera att min oro för 10 år sedan var högst befogad, för nu ropar ånyo alla efter det nationella försvaret p.g.a. det kraftfullt försämrade omvärldsläget. Det positiva i sammanhanget är att Försvarsmaktens personal på alla nivåer nu gör stora insatser för att återta denna förmåga.

En tredje drivkraft har varit att syna våra politikers spelkort och därmed också syna den i mina ögon mycket ihåliga försvarspolitiken som i praktiken enbart baseras på prat om satsningar men inte så mycket mer. Man vill helt enkelt inte betala för vad ett trovärdigt försvar kostar. En aspekt som allt för sällan belyses i sammanhanget är situationen för Försvarsmaktens personal som ständigt har stått, och i vissa fall fortfarande står inför nedläggningshot och minskade resurser. I stort sett varje år drabbas dessutom förbanden av ekonomiska reduceringar p.g.a. den politiska underfinansieringen, vilket innebär minskad övningsverksamhet. 

Alla anställda som under många år har, och fortsätter kämpa i denna motvind förtjänar nu att få några positiva nyheter som innebär att trovärdigheten för vårt försvar kan återuppbyggas i stället för fortsatta reduceringar likt det senaste dråpslaget regeringsbeslut 5 (RB5) från 2013. Officersförbundet gör ett mycket bra jobb för att lyfta just dessa frågor, men får ofta jobba i hård motvind.

Det positiva i sammanhanget är dock att försvarsdebatten i dag är mer levande än någonsin och den får gehör i riksmedia. Försvarsfrågan har även kommit upp på den politiska agendapå ett helt annat sätt jämfört med tidigare. Att försvarspolitiken har blivit en valfråga står numera också klart.  I officerstidningen 2008 skrev Överste Ulf Henricsson en artikel där han efterlyste en mer levande försvarsdebatt. Rubriken till hans artikel är Var tog alla uppkäftiga majorer vägen”.  Jag tror mig veta att de uppkäftiga majorerna är på väg tillbaka, nu i sällskap med en och annan uppkäftig örlogskapten också.

/ Niklas

22 kommentarer:

  1. Tack för en bra debattartikel, och lycka till ute i rampljuset!

    SvaraRadera
  2. Kloka förslag men det är oroande att Finland är på väg ner i samma fälla som vi hamnade i med eroderande värnplikt. Skulle ett mycket nära samarbete med Finland möjliggöra finska besparingar? Om vår försvarsmakt inte kan växa snabbt nog i glappet mellan att de enkla bristerna är fixade och det nyplanerade tar fart skulle en lösning för att nyttiggöra pengar kunna vara att ge Finland kontantbidrag för att fylla enkla materielbrister och öva. Men skall det tas emot positivt i Finland lär vi först behöva återstarta vår egen värnplikt även om det tar åratal att skala upp den.

    SvaraRadera
  3. Jag läser din blogg ofta och tycker du för fram kloka tankar underbyggda med bra logik. Lycka till nu när du kommer ut ur skuggan!

    /Båtchefen

    SvaraRadera
  4. Modigt och jag hoppas att er debattartikel inte tigs ihjäl.

    SvaraRadera
  5. Grymt jobbat med bloggen under de här åren! Du har verkligen hjälpt till att sätta försvarsfrågorna på agendan. Kul att det är du som är Skipper också. Man har ju haft sina spekulationer...

    SvaraRadera
  6. Tack Skipper för din välskrivna blogg under alla dessa år. Modigt och initierat arbete som sannolikt bidragit till att skapa lite mer fart i försvarsdebatten. Lycka till i ljuset och med nästa jobb. Bo Rask

    SvaraRadera
  7. Välkommen ut i offentligheten! Ungefär som jag skrev till Wiseman efter Ofogs outande av honom så tror jag att släppa anonymiteten öppnar för ett helt annat deltagande i debatten; i allt från seminarier till riksmedia.

    När det gäller er debattartikel så håller jag naturligtvis med, men jag håller inte andan. Sannolikheten för att en svensk regering efter valet skulle ta det säkerhetspolitiska läget på allvar är mycket nära noll. Oavsett vilka partier som sitter i den. Politiskt är problemet att vi är för få som kan tänka oss att låta försvarspolitiken styra hur vi röstar för att det ska löna sig att ta oss på allvar.

    SvaraRadera
  8. Bra där, Niklas! Tror nog att detta öppnar upp ännu fler möjligheter för dig (och andra) att föra fram försvarsfrågorna! Lycka till!

    / Marcus Bengtsson

    SvaraRadera
  9. Bra jobbat!
    Se till att använda det moment som ni har byggt upp.
    Det är inte säkert att ni måste göra hål i stenen. Det kan gå att flytta på den i rätt riktning.

    / Javelin

    SvaraRadera
  10. Tack för alla glada tillrop. Det värmer en gammal försvarsbloggares hjärta. :-)
    Kampen går vidare!

    SvaraRadera
  11. Jonas Hård af Segerstad24 augusti 2014 kl. 17:58

    Instämmer! Kul förstås att se vem det var som låg bakom, då jag sedan länge utgått från att det måste vara någon jag känner eller åtminstone vet mycket väl vem det är. Tycker det är bra att det var du.
    Ditt omdöme om Erik Lagersten kan inte sägas för ofta. Han har dragit många lansar för ett öppnare klimat och en debatt på konstruktiv nivå, men ofta fått klä skott för påhopp på mycket låg nivå.

    Syns på havet!

    Jonas

    SvaraRadera
  12. Jonas Hård af Segerstad24 augusti 2014 kl. 17:58

    Instämmer! Kul förstås att se vem det var som låg bakom, då jag sedan länge utgått från att det måste vara någon jag känner eller åtminstone vet mycket väl vem det är. Tycker det är bra att det var du.
    Ditt omdöme om Erik Lagersten kan inte sägas för ofta. Han har dragit många lansar för ett öppnare klimat och en debatt på konstruktiv nivå, men ofta fått klä skott för påhopp på mycket låg nivå.

    Syns på havet!

    Jonas

    SvaraRadera
  13. Rolig läsning så här på söndagen. Du gör ett väldigt bra jobb med bloggen och det vore roligt att se dig på Folk och försvar i framtiden! Jag har endast följt försvarsdebatten några år men har också märkt hur den blivit bättre.

    Angående debattartikeln håller jag med i allt ni skriver.

    /Isak

    SvaraRadera
  14. Jag kan inte annat än hålla med samtliga föregående talare! Tack för ditt arbete och din blogg!

    SvaraRadera
  15. Välkommen ut och tack för bloggen.
    Mycket bra artikel i DN.
    Håller helt med med skillnaden att ni är alldeles för blyga. Mitt mantra har i många år varit 5% av BNP. Orealistiskt? Javisst, kortsiktigt, men vi riskerar att få lägga 15 - 25% eller mer i något slags panikläge senare. Gillar även påpekandet att stå utanför Nato innebär att betala mer själv, vilket är precis vad jag tycker vi ska göra och dessutom gärna i samarbete med just Finland.

    Ni som har dessa insikter måste ha en fantastisk magsårsmedicin för att kunna sova och för att orka fortsätta kämpa i det moras som de senaste femton åren varit. Imponerande. Cudos. Hoppas innerligt ni får gehör.

    SvaraRadera
  16. Skipper, har hört att du fått en ny båt nu avsedd för insatser i Skaraborgstrakten ;-)
    http://30484.ua.all.biz/sv/vattentransport-g2014062

    SvaraRadera
  17. Kan ni vara så vänliga och förklara varför Ryssland som påstås ha annekterat östra delarna av Ukraina måste vänta i flera dagar för att komma in med sin konvoj av vita lastbilar? Varför stödjer alla en statskupp som avsätter en folkvald regering? Varför tror alla att Natos robotsköld som under falska förespeglingar satts upp runt Kina och Ryssland skall skydda Europa? Skölden om den mot förmodan skulle fungera gör ju att Ryssland måste använda kryssningsmissiler och medeldistansrobotar för att vedergälla en eventuell attack från väst. Detta har redan skett på planeringsstadiet då uppgifter säger att iskander robotar flyttats fram till Kaliningrad med nya mål i bla Sverige. Tack för det! Att lösningen på våra skandalösa neddragningar skulle heta Nato är nog tanken från början men jag vill personligen inte att tex min son skall skickas till Turkiet om det skulle bli krig mellan Turkiet och Syrien. Ett intressant dilemma om även rent hypotetiskt är vad som sker om Turkiet fortsätter att radikaliseras och mot förmodan skulle komma i krig med israel. tror någon att Nato skulle bomba Israel? Tanken med Nato är förlegad och spänner över för stora kulturella skillnader för att vara trovärdig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta av dig foliehatten. Sovjetiska (och numera ryska) ICBM tar vägen över nordpolen när de ska "vedergälla en eventuell attack från väst". Det hindras inte på något sätt av det robotförsvar som byggs upp i bland annat Polen.

      Beträffande Rysslands annektering av Krim så var det väl inte dit konvojen åkte?

      Radera
  18. Gott jobbat VAPO! Jag har läst din blogg i två års tid. Nu kommer jag absolut att fortsätta :)

    //012 YSD 03/04

    SvaraRadera
  19. Välkommen ut ur dimman, Niklas!

    http://commanderslog.blogspot.se/2014/08/skipper-visar-flagg.html

    SvaraRadera
  20. Göran Persson (S) sa att "svenska folket kommer att bli förbannade då de förstår vad vi har gjort" angående omgörningen av pensionssystemet.

    dessutom

    När Lars Ohly var partiledare sa han sittandes i tv-soffan "män ska flytta på sig för kvinnor" men när Lars Ohly avgick var det en man han flyttade sig för. Nour El Refai satt bredvid som medhummare och Lars Ohly framstod som en riktig kvinnokämpe, försökte han manipulera män att flytta sig? kanske några flyttade på sig för att känna sig politiskt korrekta men egentligen blev de bara lurade av en kommunistisk makthavare.

    SvaraRadera
  21. Göran Persson (S) sa att "svenska folket kommer att bli förbannade då de förstår vad vi har gjort" angående omgörningen av pensionssystemet.

    dessutom

    När Lars Ohly var partiledare sa han sittandes i tv-soffan "män ska flytta på sig för kvinnor" men när Lars Ohly avgick var det en man han flyttade sig för. Nour El Refai satt bredvid som medhummare och Lars Ohly framstod som en riktig kvinnokämpe, försökte han manipulera män att flytta sig? kanske några flyttade på sig för att känna sig politiskt korrekta men egentligen blev de bara lurade av en kommunistisk makthavare.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna