2 mars 2013

Under ytan - Prolog

"Har ubåtsfrågan evigt liv? Hur kan det komma sig att frågan om vem eller vilka som sände in ubåtar i svenska vatten för tjugofem år sedan fortsätter att engagera folk? Är det inte dags att glömma hela rasket och gå vidare? Det har ju gått ett kvartsekel och alltihop hände ju i alla fall under vattenytan. Och inga döda eller skadade registerades, i vart fall inte på svensk sida." 
"Marininspektören...konteramiral Anders Grenstad förklarade i TV att det som hände för 25 år sedan inte längre är av intresse. Att vi inte har något behov av att veta. Jag tror han har fel! Vi vill gärna veta. Vem och varför. Även om det var länge sedan. Länder och folk har ett behov av att göra upp med sitt förflutna" 
Mathias Mossberg 

Det här är blir det första inlägget i en serie med projektnamnet "Under ytan" som kommer att avhandla vad som har hänt just under ytan i svenska vatten under flera decennier, åtminstone det som för oss är känt på ett eller annat sätt. 

Under ett antal år var svenska Marinen högst delaktiga i ett krig på eget territorium, även om det formellt sett inte var deklarerat som sådant av regeringen. Man insatte skarpa vapen mot främmande makts ubåtar. Något som då var, och fortfarande är helt unikt! 

Varför skriva om ubåtskränkningar i svenska vatten kan man kanske fråga sig? Det hela började att en större mängd litteratur, utredningar och artiklar i ämnet lästes av rent allmänintresse. Ju mer materiel som lästes, ju större blev perspektivet på ubåtsfrågan och de oerhört divergerande synsättet. Nationalitetsfrågan är en stor del i debatten. Var det några ubåtar här över huvud taget, är ett annat förhållningssätt. Så varför då inte passa på att sammanställa de intressanta delarna så att fler kan ta del av de olika händelserna del för del i små portioner i bloggformatet.

Jag har också konstaterat att det har skett ett generationsskifte inom Marinen. Många av de som var delaktiga under ubåtsjakten på 80-talet har slutat sin tjänst i Marinen och en ny generation har tagit över. Den samlade kunskapsbanken av vad som hände under de mest intensiva ubåtsjaktåren börjar sakta men säkert att reduceras vilket gör att den stora kunskapsbank som byggdes upp under ubåtsjaktens "guldår" även den börjar att dränderas. Men trots det så finns det fortfarande många som har ett eget intresse kopplat till ubåtsfrågan varför en inläggsserie som denna kanske kan komma att intressera såväl sjöofficer som landkrabba.

Det finns ingen ambition att göra några nya avslöjanden eller presentera några okända fakta, absolut inte! Det finns gott om forskare och utredare som redan har gjort jobbet även om det sannolikt finns åtskilligt mycket mera att gräva fram i ämnet. Målsättningen är i stället att presentera såväl kända som mindre kända fakta runt  undervattenskränkningar i svenska vatten i en någorlunda kronologisk ordning för att försöka åskådliggöra helheten och inte bara isolerade händelser på ett sätt som är lätt att ta till sig.

Det intressanta med undervattenskränkningar till skillnad från andra kränkningar av vårt territorium är att vi har haft oerhört svårt att detektera dessa, och har så fortfarande. En kränkning på på ytan och i luften har vi förhållandevis lätt att detektera då det är möjligt att såväl visuellt som med radar och andra elektro-optiska sensorer detektera, lokalisera och identifiera med hjälp av egna fartyg, flygplan och landbaserade sensorer. Men när det kommer till undervattenskränkningar så är det en helt annan sak.

Syns man inte, så finns man inte, är ett uttryck som kommer väl till pass när det handlar om undervattensverksamhet. I nästan samtliga fall av de kända kränkningar som förekommit i svenska vatten så har jakten initierats av en optisk iakttagelse av ett periskop eller ett helt ubåtstorn. Detta faktum ska vi hålla i bakhuvudet genom serien av inlägg då grunden för ubåtsoperationer är att en ubåt som inte vill synas med stor sannolikhet inte heller kommer att visa sig.

Vi kan då fundera på vid hur många andra tillfällen än vid de kända, som svenska vatten har kränkts av främmande ubåtar, men som aldrig kommit till Marinens eller allmänhetens kännedom! Att hitta en ubåt förutsätter att man har rätt resurser, med rätt utrustning på plats vid rätt tillfälle.I annat fall är det mer eller mindre en omöjlighet att ens detektera undervattensverksamhet.

Arbetet med serien av inlägg har pågått sedan årsskiftet, och där en stor del av researcharbetet även har lagts på att ta fram en kronologi för inläggen där händelser, huvudpersoner, utredningar och forskningsarbete har placerats in för att kunna paketera serien av inlägg på bästa sätt. I dagsläget så ser det ut att hela projektet kommer att omfatta drygt ett tjugotal inlägg.

Inläggen kommer att publiceras löpande under året då tid finns för att skriva. Men bloggens huvudsakliga fokus kommer även fortsättningsvis att ligga på att bevaka de aktuella säkerhets- och försvarspolitiska händelser. Om året fortsätter som det har startat så kommer det sannolikt att ta tid innan hela detta projektet är slutfört...

Det första inlägget i serien som förhoppningsvis kommer att författas inom kort kommer att avhandla, och påvisa det faktum att ubåtskränkningarna av svenska vatten inte alls var en isolerad händelse i början på 80-talet som många tyvärr tycks tro, utan startade redan under andra världskriget och har därefter varit ett återkommande problem för Sverige, Försvarsmakten och Marinen fram till i dag om än i varierande intensitet.

Det är åtminstone något vi tror oss veta!

/ Skipper



21 kommentarer:

  1. Spännande Skipper! Det finns säkert många frågeställningar men själv har jag alltid undrat hur man resonerade när man panikbeställde 50 st italienska lätta torpeder av typen 244s nån gång i slutet av 80-talet tror jag det var. Dög inte våra egna torpeder? Jag skulle även gärna vilja veta lite mer om när man satte in en av dessa italienska torpeder. Det måste ju ha varit i avsikt att sänka motståndaren, eftersom mig veterligen så fanns ingen incidentversion med reducerad sprängladdning utvecklad av dessa?

    /Per

    SvaraRadera
  2. Den som kan berätta en del om den svenska ubåtsjakten är den store ubåtsjägaren "Göran Frisk" Alla vi som var med på ubåtsjakten, (själv på 13PtrbDiv) har en del att berätta.
    Detta ska bli intressant att följa.

    Chiefen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är varmt välkommen att skriva ett gäst inlägg när vi i serien närmar oss "din tid". Hör av dig under fliken kontakt här ovan.

      Radera
  3. Anders Jallai [som hittade DC-3:an] har forskat en hel del om 80-talets ubåtsjakter och hittat många underligheter. Väldigt mycket bevis i form av foton, rapporter, inspelningar och sidor i krigsdagböcker har oförklarligt försvunnit ur arkiven. Samtidigt har en del nya spännande ledtrådar dykt upp. Läs gärna vidare på www.jallai.se
    /Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jallais egenhändiga forskning kommer självklart att utgöra en del längre fram i serien.

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Harry Winter

      Då innehållet i din kommentar tangerar gränsen för vad som skulle kunna vara hemligt så hade den refuserats.

      Skriv gärna en ny kommentar!

      Radera
    2. Nytt försök utan smaskiga uppgifter!

      En intressant aspekt som man kan belysa som gäller ubåts- och grodmänsjakten på 1980-talet är KA´s spanings- och beredskapsplutoner som på väldigt kort varsel kunde sättas in i skarpa situationer i skärgårdsmiljöerna.

      Hur ställer sig detta i kontrast mot dagens "gripbara försvar" där hoten likt ubåtarna är "dynamiska, oberäkneliga och komplexa"?

      Har vi samma förmåga att möta hoten dynamiska, oberäkneliga och komplexa hot på kort varsel idag?

      Radera
    3. Inte ens i våra drömmar klarar vi det. och värre blir det...
      Chiefen

      Radera
  5. Bra initiativ, det behövs.Det är viktigt att belysa flottans roll i Sverige. Något väldigt få har insikt i, både idag och ur ett historiskt perspektiv.

    Jallai är intressant, och inledningsvis trovärdig. Var på din vakt. Hans senare böcker och blogginlägg anser jag har spårat ur rätt kraftigt i konspirationsteorier, tex anamar han Tunanders resonemang om ubåtskränkningarna lite väl mycket utan att tex ta hänsyn till ÖB em Bengt Gustafssons motbevis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min ambition är att i serien undvika att ta ställning för/mot de olika teorierna, och i stället enbart försöka redovisa fakta från de olika aktörerna och händelserna.

      Radera
  6. Det är mindre än tio år sedan vi, på vissa ställen, röjde bort förtöjningsplatserna för de "kränkande" ubåtar, som under ww2, nattetid behövde ladda sina batterier eller repareras på svenskt vatten!
    Bara några kilometer därifrån, också på svenskt vatten, låg den andra sidans ubåtar och skyddade sveriges import av "Sugar".

    Det är väldigt mycket som behöver komma upp till ytan!(ursäkta!)

    Vi behöver veta var vi har varit för att veta var vi är och försöka förstå vart vi ska!

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Teaterdirektören

      V.v. kontakta mig under "kontakt" här ovan.

      Radera
  7. Ser framemot detta med stor spänning! Själv låg jag som skogsmatros på kobbar och skär med bildförstärkare, kamera, GRG i en o-plats för att få en skymt av de där som ibland uppenbarligen ville synas. Det var skarpt läge där och då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du särskilt kommer att gilla Del 2 i den kommande serien av inlägg. Men först ska jag knåpa ihop Del 1... :)

      Radera
  8. Bland de mest intressanta ubåtskränkningarna anser jag vara de som är på "udda ställen" där dåvarande ubjstyrkan normalt inte agerade. Jag menar t ex ubj i Stigfjorden, Törebasen, Kappelshamnsviken, etc.

    Minns MKV stolta ubåtsjaktenhet ; fd fisketrålaren "Astrid af Rörö" som blev gråmålad ubjenhet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Enligt uppgift så köptes "Astrid" så att säga på rot med snörpvaden ute i vattnet.
      Vad hon fångat fick man aldrig veta, men ärendet går nog till historien som försvarsmaktens snabbaste inköpsärende i den storleken.

      Teaterdirektören.

      Radera
  9. Politikernas "svek" började med Mällsten. Eller....

    Chiefen

    SvaraRadera
  10. Deltog själv i många år och visst var det en mycket spännande tid och källa till en underbar kamratskap med många historier.
    Måste dock vara ärlig och har insett nu i efterhand att enda beviset som har framkommit är ett foto från västkusten på ett ubåtsperiskop.

    SvaraRadera
  11. Jobbade en tid i mitt liv på FRA och kom då ofta att få frågan angående dessa ubåtskränkningingar.Kan får inte skriva om några detaljer.Men ur min synpunkt finns det detaljer som starkt pekar på att de flesta kränkningarna kom från Öst.

    SvaraRadera
  12. Du har ett svårt men angeläget jobb framför dig. Så sent som idag hävdade Skånska Dagbladet att U 137 ´s inträngning var en felnavigering, d.v.s att ryska flotta aldrig haft förmågan att skilja på Bornholm och Blekinge. Samma i SR P1 (helt okritiskt ) i våras. Andra absurditeter förekommer i utredningar att det skulle varit Oberon-ubåtar (15 m från köl till torntopp) som smidigt smög in på 10 m djup utan att synas . idiotin och den totala okunnighten om verkligheten utanför det rosa kuddrummet är monumental i svenska media.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna