5 mars 2013

JAS, Hans Wallmark och FM rekrytering


Tre händelser från dagen värda att kommentera!


I dag röstade Schweiz i ständerrådet om en anskaffning av JAS 39 Gripen, den första av två politiska omröstningar som kommer att efterföljas av en folkomröstning. 22 för och 20 mot. Konstigt nog blev ett JA i praktiken ett NEJ.  Antalet JA-röster räcker alltså inte till för att det skall kunna tolkas som ett JA när det kommer till ekonomin. Finansieringen kräver således en större majoritet än två rösters övervikt.

Vår egen finansminister Karin Enström (m) gör sin egen tolkning av dagens besked, och går helt emot Schweiz egen försvarsminister i tolkningen utfallet...

– Det är ett positivt besked från Schweiz när det gäller Gripen. Det är vi glada för, säger försvarsminister Karin Enström (M), trots att finansieringen fick nej. 
Jag ser det som ett ja till Gripen och att planeringen och processen fortsätter.  
Maurer säger att det är ett nej till Gripen, vad tänker du om det?  
– Han är försvarsminister i Schweiz, och jag tolkar ändå det här som ett ja till gripen.

Det här blir extra intressant när det kommer till finansieringen av de egna 60 JAS 39E som regeringen nu beställt, och den klausul som innebär att Sverige kan dra sig ur hela affären om inte Schweiz köper flygplanet.

Sverige vill ha en partner i köpet av Gripen för att kunna dela på kostnaderna. Men om Schweiz drar sig ur kan även Sverige göra det, enligt Enström. 
– Vi har skapat oss handlingsutrymme. Skulle Schweiz inte fullfölja sin del kan vi besluta om vi vill gå vidare eller inte. Vi har möjlighet att avbeställa, säger Enström.

Det ska onekligen bli intressant hur man väljer att motivera en sådan urdragning ur ett rent säkerhetspolitiskt perspektiv om man kulle hamna i ett sådant läge. Vi an redan nu räkna ut att hela anskaffningen av JAS då kommer att ses som ett moderat industristödprojekt från den samlade pressen, och inte ett säkerhetspolitiskt sådant. Trovärdigheten för regeringens försvars- och säkerhetspolitik skulle då urholkas ytterligare.

Detta sa karin Enström (m) inför omröstingen i SVT morgon.

Media:DN, SvD
Bloggar: Sjätte mannen
------------------------------------------------------------------------------

Dagens andra händelse värd att kommentera berör en debattartikel skriven av Hans Wallmark (m) hos Frivärld. Artikeln är att betrakta som rent snömos, och i vissa fall på gränsen till hyckleri. Wallmark inleder med att prata om solidaritetsförklaringen. (Den ensidiga.)

Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Samtidigt kommer inte vårt land att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska unionen eller ett annat nordiskt land. I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. 

Det mest intressanta är att han tar upp NATO-frågan i mycket gåtfulla ordalag där han tar upp vilka förutsättningar som skulle krävas för ett medlemsskap, men lägger därefter över skulden på Socialdemokraterna(?) för att inte vilja ta sig an debatten om ett NATO-medlemskap!

Det finns anledning att beklaga denna brist på nyanser och avsaknad av ledande S-företrädare som ens vågar pröva argumenten. 

Wallmark kastar onekligen sten i glashus när han lägger fram ämnet på det sätt han gör. Wallmark kanske bör ställa sig frågan hur många gånger moderaterna i öppen debatt aktivt förespråkat ett NATO-medlemskap? Hur många motioner har de moderata riksdagsledamöterna skrivit i ämnet?

Wallmark kanske har missat det faktum att försvarsberedningen i uppdraget från försvarsdepartementet inte ens tillåtits att behandla frågan om ett NATO-medlemsskap? Det har Staffan Danielsson (c) tidigare avslöjat i brist på att uppdraget till beredningen inte har offentliggjorts i sin helhet. Vilka ytterligare direktiv finns det i styrningen till beredningen som vi inte känner till?

Johan Forssell (m) hyllar självklart Wallmarks artikel.

Men den här bloggen anser tvärt om att Wallmark inte alls övertygat den senaste tiden. Detta av två huvudsakliga anledningar.

För det första har han på sin blogg skrivit ett inlägg som innehåller rena lögner om det tidigare så "dåliga försvaret" innan alliansregeringen tillträdde, och hur bra det nu blivit när Alliansen har styrt upp de gamla "pappersförbanden". Wallmark vägrar dessutom konsekvent att ta debatten på sin egen blogg, och svarar inte på en enda kommentar. Bättre vore det väl då att göra som Tolgfors, att helt stänga ned kommentarfunktionen.

Vidare så förundras man över Wallmark, när han i en riksdagsdebatt för någon vecka sedan säger följade från talarstolen (anförande 69).

Fru talman! Onekligen har den så kallade enveckasdiskussionen förekommit nu en tid i Sverige. Det intressanta är bara i förhållande till vad – en vecka i förhållande till vad? Det finns en mängd olika bakomliggande förutsättningar som varken Julia Kronlid eller jag känner till. Jag kan mycket väl erkänna att det är en klatschig formulering. Men frågan är hur mycket relevans den har och vad det egentligen är den beskriver. Och hur såg det ut tidigare? Var det sju dagar, fem dagar eller tre dagar? 
Mycket av den debatt som förs bygger på något slags antagande att Sverige är precis ensamt, det vill säga att alla skulle vända sig mot Sverige. När jag tittar på en kartbild ser åtminstone jag att om man ska nå Sveriges kust eller land så måste man komma från söder, från öster eller från väster. I alla dessa lägen kommer man att passera ett eller flera andra länder varav flera dessutom är Natoanslutna och därmed artikel 5-länder. Hela debatten bygger på något sätt på ett antagande där man tänker bort resten av världen.

Om Hans Wallmark nu syftar på att det är Ryssland som avses i uttalandet om kartbilden, vilket debatten tidigare uteslutande handlat om, så kanske det kan vara värt att upplysa Wallmark om att Ryssland i vår omedelbara närhet även består av enklaven Kaliningrad, inlämt mellan Litauen och Polen, som huserar merparten av ryska Östersjömarinen i örlogshamnen Baltijsk.


Man får hoppas att Hans Wallmark har geografin klar för sig. Men uttalandet om att man måste passera flera länder innan man når Sverige känns onekligen märkligt! Man kan därför ställa sig frågan vem det är som tänker bort vad?

Hela debatt har tidigare kommenterats här på bloggen i ett tidigare inlägg.

Bloggar i samma ämne: Oscar Jonsson

------------------------------------------------------------------------------

Det sista saken från dagen värd att kommentera är ett gästinlägg hos Wiseman om rekrytering. Ett mycket bra och tänkvärt inlägg!

Det märkliga är att man hör samma sak överallt, på förbanden, men även av civila ute i vardagen. D.v.s. att budskapet från FM när det kommer till rekrytering allt för ofta är oklart och missvisande.

Försvarsmaktens rekryteringskampanjer må skapa uppmärksamhet och en livlig debatt som kampanjen "vad håller du på med" uppenbart gjort. Men hur många är det som lockas till att verkligen ta en anställning som GSS i Försvarsmakten p.g.a. just den kampanjen? Hade de som rekryterades under/efter perioden för kampanjen kommit ändå? Och hade en annan mer rättvisande kampanj där man rekryterar personal till Marinen, Flygvapnet och Armén istället för till Försvarsmakten genererat fler ansökningar?

Jag och många med mig är helt övertygade om det!

Dessvärre vill FML inte ens prova det greppet, om ens vid ett enda tillfälle och därefter utvärdera, trots att förslaget tagits upp flera gånger från olika håll.

Mitt förslag är att varje försvarsgrenschef (medveten benämning) med hjälp av en reklam/film-byrå ta fram sin egen rekryteringskampanj med Tv-reklam, trycksaker m.m. Gör detta på prov och försök en gång och utvärdera resultatet. I tider då rekryteringen haltar så mycket som den för nu så måste det vara svårmotiverat att inte ens försöka med ett sådant alternativ!

För övrigt så anser jag att FM borde byta till en annan PR-byrå. Det kanske vore en idé att anlita någon som gjort framgångsrika långkörare som ex. ICA-reklamen, eller LOTTO-reklamen. De har förstått vad som fungerar. Eller kanske räcker det med att "försvarsgrenscheferna" använder combat camera? Då kan det bli så här bra med enkla medel.

Bloggar om rekryteringen: Försvarsmakten, Allan Widman

27 kommentarer:

  1. En sak är att ta ett nytt grepp i framtiden och att fokusera på försvarsgrensvisa kampanjer men jag förstår ej riktigt syftet med att decentralisera resurser ned till försvarsgrenarna. Konsekvensen blir ju att man ej får synergi och samordningsvinster utan att ytterligare insatsbefattningar nyttjas för stödorganisationen.

    Notera också att ICA kampanjen fokuserar på ett strategiskt budskap över hela landet och ej fokus på region, stad, kommun eller enskild butik i vare sig storstad eller i köpcentra i förorten.

    Vinnarna blir specialförband, stridsvagnsförband, jägarförband, flygförband och ubåtsförband. Hur rekryterar man till marina basbataljonen, trängregementet, minröjningsförband och hemvärn när soldaterna står på kö för att få skjuta och flyga helikopter?

    SvaraRadera
  2. Det handlar inte om att decentralisera några resurser. Det handlar om att locka individer. Vissa lockas mer till hav, andra till skog, och många vill till flyget. Använd då det som något positivt i kampanjerna. Varför inte göra ett försök och se utfallet? Vad har vi att förlora?

    ICA är ett exempel på en lyckad kampanj, inget annat!



    SvaraRadera
  3. Tills vidare tror jag att den bästa kombinationen av skalförsvar och förmåga att hjälpa grannarna så vi kan stödja varandra är ett starkare ubåtsvapen och ett starkare flygvapen.

    Luftvärn, uppryckning av armén osv är nödvändigt men ger knappast förmåga att hjälpa våra nordiska grannar på ett påtagligt sätt. Först skall vi uppnå enveckasförsvaret i en region och sedan antar jag att nästa etapp är en förmåga att kunna ta emot hjälp och enveckasförsvar i två regioner eller flera.

    Egentligen räcker inte 60 Gripen E, vi borde sikta på sex divisioner stridsflyg och även beställa 40 Gripen F och systematiskt förstärka flygvapnet med personal och materiel så nya flygplan blir ett steg i en gradvis förmågehöjning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Motivera varför Du anser att ubåtar är viktigare än ytattack för just Sverige.

      Radera
    2. Flygvapnet har samma tunga beväpning som korvetterna och KA-robot är ett billigare sätt att utöka beväpningens användbarhet nära kusten än fler korvetter. En utökning av antalet korvetter borde därmed inte ge en kostnadseffektiv ökning av redundans och förmåga i att avvärja en direkt attack mot Sverige.

      Ubåtarnas beväpning och egenskaper som sensorbärare har mindre överlappning med övriga militära systems förmågor och bör därför vara viktigare för försvarets robusthet där de viktigaste uppgifterna måste kunna lösas på flera oberoende sätt.

      Ubåtarna borde vara attraktivare vid samverkan med grannar då det är en systemtyp som Finland saknar och Danmark har gett upp av budgetskäl. Fler ubåtar borde ge mer förmåga per peng än att köpa in och driva en ny stor fartygsklass, framförallt om man skall köpa så många att man får en kontinuerlig förmåga.

      Västliga länder som vi samarbetar med för att skydda handelsvägar borde lindrigt sagt ha ett begränsat intresse av att skydda vår kust så det lär även behövas fler mindre fartyg men det borde ha lägre prioritet.

      Radera
    3. @Magnus

      Du övertygar inte i din argumentering då det brister på ett flertal punkter med såväl felaktiga slutsatser som faktafel. Den röda tråden i ditt resonemang saknas helt och hållet.

      Jag ska utveckla varför när tiden medger.

      Jag är i grunden självfallet för ett ubåtsvapen bör dock tilläggas.

      Radera
    4. Magnus Redin8 mars 2013 00:09

      Jag är tämligen nöjd om jag har uttryckt mig så tydligt att det är lätt att kritisera mig. Men jag har uppenbarligen förenklat för mycket och skrivit för kortfattat då jag tämligen konsekvent använder ett antal ideer och principer.

      Jag utgår ifrån att de två viktigaste förmågorna är att kunna sänka landstigningstonnage och vara del av ett utbyte av försvarsroller där vi rustar det vi är bäst på för att kunna stödja våra grannar och vise versa medan övriga förmågor förhoppningsvis kan rustas upp till skamgräns. Om något mer än flygvapen och ubåtsvapen är lämpligt för detta det intressant.

      Radera
    5. Magnus, hur resonerar du om begreppet "närvaro"? Hur ska ett flygplan eller en ubåt kunna etablera närvaro i ett område och ev. kunna föra en dialog med t ex ett kränkande statsfartyg eller ett flyktingfartyg? Hur ska ett flygplan eller en ubåt kunna avge en begränsad eldinsats mot en kränkande ubåt så att den förstår att den är på svenskt vatten? Hur ska en effektiv ubåtsjakt överhuvudtaget kunna bedrivas utan fartyg som våra korvetter?

      /Per

      Radera
    6. Magnus Redin9 mars 2013 08:54

      Hmm, att skriva långa svar med smartphone var lindrigt stabilt, återkommer senare.

      Radera
    7. Äntligen tillbaka vid ett vanligt tangentbord och en stund fritid. För att du skall hitta mina röda trådar provar jag en styckesindelning med flera postningar.

      Mitt önskescenario är det som jag tror är bäst för att undvika svindyr panikrustning eller ännu värre krig.
      Jag utgår ifrån att en upprustning är möjlig men att den måste vara selektiv där vi använder dagens "demonstratorförband" för att nå skamgränsen och rustar några få förmågor bortanför detta.

      Den säkerhetspolitiska idén har flera delar.

      Civilt stödja industri som producerar produkter som är attraktiva i en globalt krympande ekonomi med stora resursbrister för att få inflytande, kunna göra gott när biståndet upphör och hålla oss viktiga för andra länder som handelspartner. Sådan varor är strategiska mineraler, el, livsmedel, specialraffinering, krigsmateriel, verkstadsprodukter som energieffektiva fordon och elkraftsmateriel, mobiltelefonisystem, osv. En kombination av fysiska produkter och tjänsteprodukter är nödvändigt då vi har få ingenjörer osv och aldrig lär få speciellt många men de vi har brukar vara produktiva och vi är speciellt bra på systemintegration och sociala/användarmässiga aspekter.

      Utveckla civilförsvar som ger oss trygghet vid katastrofer och en möjlighet att hjälpa andra vid nöd så vi inte överger allt bistånd när den budgeten nollas pga krympande ekonomi.

      De militära delarna blir nästa kommentar.

      Radera
    8. Äntligen tillbaka vid ett vanligt tangentbord och en stund fritid. För att du skall hitta mina röda trådar provar jag en styckesindelning med flera postningar.

      Mitt önskescenario är det som jag tror är bäst för att undvika svindyr panikrustning eller ännu värre krig.
      Jag utgår ifrån att en upprustning är möjlig men att den måste vara selektiv där vi använder dagens "demonstratorförband" för att nå skamgränsen och rustar några få förmågor bortanför detta.

      Den säkerhetspolitiska idén har flera delar.

      Civilt stödja industri som producerar produkter som är attraktiva i en globalt krympande ekonomi med stora resursbrister för att få inflytande, kunna göra gott när biståndet upphör och hålla oss viktiga för andra länder som handelspartner. Sådan varor är strategiska mineraler, el, livsmedel, specialraffinering, krigsmateriel, verkstadsprodukter som energieffektiva fordon och elkraftsmateriel, mobiltelefonisystem, osv. En kombination av fysiska produkter och tjänsteprodukter är nödvändigt då vi har få ingenjörer osv och aldrig lär få speciellt många men de vi har brukar vara produktiva och vi är speciellt bra på systemintegration och sociala/användarmässiga aspekter.

      Utveckla civilförsvar som ger oss trygghet vid katastrofer och en möjlighet att hjälpa andra vid nöd så vi inte överger allt bistånd när den budgeten nollas pga krympande ekonomi.

      De militära delarna blir nästa kommentar.

      Radera
    9. Del 2

      Militärt är den säkerhetspolitiska idén att försöka få en svag armé och ett försvar som är en liten andel av ekonomin att räcka till att köpa oss inflytande och skydd, skydda mot hyfsat stora krigsherrar om världen pajar ihop totalt och göra oss så svårknäckta militärt att en stormakt måste använda kvalificerade resurser. (När kvalifikationen börjar närma sig taktiska kärnvapen är det ej längre meningsfullt att öka förmågan men dit når nog inte mina funderingar.)

      Först behöver vi nå ”enveckasförsvaret”, sedan ”enveckasförsvar” på flera platser samtidigt och en uthållighet som räcker för att få hjälp av de vi utbyter hjälp med,

      Militärstrategiska hårvalutor:

      Ett antal små men oändligt uthållig förmågor som både är meningsfulla för internationella insatser och territoriellt försvar där beroende på förbandstyp 4-8 gånger så mycket kan mobiliseras momentant.
      T.ex:
      En tung pansarbataljon eller en lätt pansarbataljon.
      Ett luftvärnskompani.
      Ett artillerikompani.
      En rörlig flygbas.
      En rörlig helikopterbas.
      En halv division gripen med sensorer och uthållig användning av enklare vapen.
      En grupp medivac- eller en grupp transport- eller en grupp ubåtsjakthelikoptrar.
      En underhållsbataljon.
      Osv, men det går inte att få med allt i detta!

      En allmän förmåga för våra grannar:
      Det kvalificerade som går att mobilisera och röra inom Sverige skall även kunna rulla inklusive underhåll till minst Norge och Finland samt Danmark i mån av tillgång till bro och färjor.

      En riktad förmåga för våra grannar:
      Delar av ”skalförsvaret” dimensioneras så det blir större än vad som krävs för ”enveckasförsvar” och de väljs så det förblir rimligt att samarbeta under en akut kris där alla beter sig själviskt samt vara så attraktiva att solidaritet bevisas och det blir rationellt för våra grannar att välja andra specialiteter som de kan stödja oss med.
      Det jag tror passar för detta är flygvapen och ubåtsvapen.

      Diverse, vår försvarsindustri, tillgång till övningsfält, strategiska läge för kommunikationer osv.

      Detta fungera bara fullt ut om vi både är med i Nato och har ett nordiskt samarbete inom Nato. Jag skulle vilja lägga till en ambition bortanför Nato som samarbete med t.ex. Indien då inget varar för evigt och USA inte mår bra ekonomiskt och politiskt.

      Radera

    10. Del tre:

      Det nördar gillar, hårdvara.

      Vårt nuvarande demonstratorförsvar innehåller nästan allt som behövs men bara i något enstaka exemplar, mycket måste införas i större volym och system måste förnyas.

      Sedan finns det uppgifter som är så viktiga att de måste kunna lösas på flera olika sätt som är så oberoende som möjligt, t.ex.:
      Indirekt eld med flyg, haubitsar och granatkastare och de som har råd inför fler systemtyper.
      Luftspaning med nätverkade stridsflygplan, flygande radarplan, radar på marken, akustiska och optiska sensorer och signalspaning.
      Havsspaning med flygande sensorer, markbaserad radar och optik, akustik/magnet sensorer i havet med olika bärare, signalspaning.
      Behärska en vattenyta med eld, robot från olika plattformar, minor, torpeder, osv.

      Nätverk och mjukvara kommer att spela större roll och det behöver inte nödvändigtvis vara svindyrt om man har kloka samarbeten med industrin och inte skriver bort äganderätten till mjukvaror.

      Vi har plattformar som flygplan, korvetter och ubåtar som ger flexibilitet men de ger även en alla-ägg-i-samma korg risk med den pågående teknikutvecklingen. Dock slår inte ny teknik igenom blixtsnabbt och alla vapensystem blir inte omoderna på en gång så man kan skaffa sig redundans genom att utöver superplattformarna ha enklare plattformar för vapnen och om en superplattform börjar gå ur tiden slutar man trimma den och ser den som en transportförmåga som man nöter ner.

      Exempel på detta:
      Luftvärn som använder exakt samma jaktrobotar som Gripen.
      Lätta attackrobotar som både kan avfyras från Gripen och lastbilar i ett artilleriförband.
      RBS-15 som avfyras från båt eller de rörliga flottbasförbandens lastbilar.
      Samma programmerbara ammunition i flottans, luftvärnets och arméns kanoner.
      Samma utrustning som kan simma ut genom A26 missionsport kan bäras av en något större stridsbåt som verkar i skärgården.
      Samma lätta torped för helikoptrar, i mingördlarna på ubåtarna, som mina utlagd av stridsbåt eller en korvett på ubåtsjakt eller styrd från stranden.
      Samma tunga torped i ubåtar, eller som tung mina som kan simma en mycket lång sträcka på egen hand.

      Nära kraven på hårdvaran är exakt lika hos oss och nordiska grannländer bör vi samarbeta extremt mycket. Vi kan då få skalfördelar men riskera att förlora redundans och det påverkas av politiska överväganden som med klurighet kan ge nyttor. Om Sverige och Norge fortsätter med var sitt utvecklingsspår för sjömålsrobotar och vi ser till att våra förband kan samverka eller t.o.m. Att robotlådorna bli utbytbara kan vi får redundans och tålighet mot kvalitetsproblem och elektroniska motmedel. Om Norge framhärdar med F-35 och vi samarbetar får vi stealth-attack och de kostnadseffektiv jakt.

      Radera

    11. Del fyra, åter till mitt kortfattade tyckande:

      Det är förhoppningsvis rimligt dyrt att slutföra Visby och plocka in de saknade systemen men att köpa in en ny fartygsklass har en stor startkostnad. Jag tror Visby är för få och för små för att räcka till min tanke att erbjuda Nato osv små kontinuerligt uthålliga förmågor. De borde vara för få även om vi skaffar ett flertal underhållsfartyg och att köpa fler korvetter eller ännu bättre fregatter är jättedyrt.

      Eftersom vi inte når nivån kontinuerliga insatser utomlands återstår det att verka i Östersjön och Västerhavet vilket vi måste klara och göra det mesta möjliga av det vi antingen har eller absolut måste skaffa oss.

      Utan stödfartyg har vi ännu större behov av flera rörliga flottbaser på lastbil som även borde kunna verka med en del av korvetternas vapensystem, framförallt Rbs-15.

      Vi håller på att få fason på Hkp-14, det borde vara rimligt att göra alla både sjöoperativa och utrustade för ubåtsjakt. Rörlig helikopterbasförmåga borde vara rimlig att ha i ett antal som gör den lämplig för kontinuerliga internationella insatser.

      En lätt torped måste anskaffas och kan användas från flera plattformar.


      Det en korvett kan se med radar borde nära kusten kunna ses av landbaserade radarsystem och längre bort med luftbaserad radar som vi måste ha om flygvapnet skall vara något att ha. Akustiska sensorer med lägre kapacitet kan användas nära kusten från helikoptrar och enklare båtar. Men en ubåt kan röra sig på andra platser än farkoster på vattenytan eller i luften och lyssna diskret.

      När det gäller den viktiga skalförsvarsförmågan att sänka landstigningstonnage och hålla borta stora fartyg med kvalificerade robotsystem borde ubåtarnas smygförmåga, tunga torpeder och smarta torpeder/minor vara extremt bra att ha.

      Det borde stämma att Gotland och A26 är världsledande så att renovera hela serien och beställa flera av kommande system borde ge mera pang per peng och säkerhetspolitisk byteshandelsvaluta än att beställa flera Visby eller en serie större Visby++ med helikopterhangar och mera uthållighet eller någon ny korvett eller helst fregatt.

      Det jag önskar få ut av ubåtar utöver lokalt skalförsvar är att stödja Norges och Danmarks försvar av våra gemensamma handelsvägar så deras fregatter räcker till mera och jag skulle hellre utöka antalet ubåtar än ytfartyg till en förmåga som kan användas kontinuerligt på större avstånd om de stödjs med Dansk eller Norsk logistik.

      Jag vet att det även behövs ytstridsfartyg och om man tar sin tanke till sin extrem slutar det med tragedin att en gubbe i en RIB gummibåt och håller upp skylten ”ge er” och fienden eller desperata flyktingar garvar, pangar lite med en Ak och sprängs i smulor av en gripenrote.

      Om rustningen bli långsam och metodisk förväntar jag mig att nästa korvettgeneration köps och drivs tillsammans med Finland och att de bli fler och mindre än Visby. Om rustningen blir brådskande ökas takten i det mesta och Kustbevakningen blir en del av flottan innan nästan samma sak sker för att få samordningsvinster.

      Den andra delen av skalförsvaret som jag tror är ännu bättre att rusta till säkerhetspolitisk hårdvaluta för våra grannar är flygvapnet. Armén får ingen sådan förmåga inom en liten budget men drar det största lasset för de små kontinuerliga förmågorna och det lilla vi har skall givetvis gå att åka över med till grannarna om skalförsvaret lyckades väl.

      Radera
    12. Min gissning på vad detta kräver som är äldre än "enveckasdebatten" är +10% på budgeten för att få försvaret att må bra och nå dagens mål och sedan +25% för att fortsätta fylla i hål samt utöka flygvapnet och ubåtsvapnet med 50%.

      Politiskt krävs det medvetenhet om hur illa ställt det är och egentligen är inte försvaret det största problemet. Behovet av rustning är en följd av andra större problem som är bortanför vår förmåga att lösa dem.

      Politiken behöver mogna till att vi måste gå med i Nato på riktigt, odla relationer med demokratier i stället för naiv FN-dyrkan och samarbeta nordiskt. Detta blir lättare och bättre om vi rustar så det spelar roll för vår förmåga i stället för att tigga inom alla områden.

      Radera
  4. Reklamen som FM genomför är kass!
    Vad gäller JAS så blir det med mycket stor sannolikhet NEJ från Schweiz. Det kommer att medföra mycket stora kostnader för det svenska försvaret om vi satsar på JAS själva.
    Är det dags att skrota JAS?
    Det finns allternativ där ute som mycket väl kan ta upp matchen med JAS och till ett mycket billigare pris. Det är klart att SAAB vet att sverige inte har sökt stridsflygplan utanför sveriges gränser, så prislappen ligger därför högt.
    När alla försvarsgrenar ska spara så vore det rimligt att även FV får rätta in sig i ledet och ta vad som bjuds.
    Att ta in anbud vore inte fel, då kommer även SAAB att inkomma med en betydligt lägre prislapp. Varför ska vi hålla oss fast vid SAAB och betala enorma summor som vi aldrig får tillbaka. Bevara den svenska tekniken, vadå! Hur många delar är svenskt i JAS. Nej det handlar bara om JOBB på SAAB, jobb som övriga i FM har fått veta vad det betyder.
    Chiefen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där har du nog faktiskt fel. Man har från FM sida räknat på andra alternativ, och inget skulle då bli billigare än JAS. Det är som bekant inte bara inköpskostnaden som räknas.

      FM redovisade kostnaden för olika alternativ i en offentlig hearing i Utskottet för en tid sedan.

      Om Schweiz drar sig ur får man räkna om och göra ett nytt ställningstagande då.

      Radera
    2. Mig veterligen existerar inget jämbördigt alternativ till JAS med mycket lägre pris. Vad skulle det vara i så fall?

      Flygsoldat 113 Bom

      Radera
    3. Skipper min vän
      Vi har nu facit i vår hand ang Schweiz och då kommer prislappen bli betydlig dyrare för FM och sverige.
      Vi får inte räkna in i ett köp, SAAB:s personal och vad det skulle kosta att friställa dem. FM är inte AMS utan har egen budget att hålla sig till. Vi kan inte räkna in vad det skulle kosta att friställa personal. Köper vi tex från USA så får vi ett färdigt koncept och som är anpassad till NATO, lite svårt att köpa från öst. Språket!
      Vi kan inte längre skylla på att vi har kompetens och kunnandet och därför kan vi inte bara skrota det.
      Med anbud så får vi in en klar bild vad det kostar, nu har FM "bara" räknat på andra alternativ. Vi anbud står det svart på vitt vad som gäller.
      Detta är nu bara en tanke från en ynka chief

      Radera
    4. Vi har ännu inget facit vad gäller försäljningen av JAS till Schweiz. Att beslutsgången har tagit en oförutsedd omväg innebär inte att affären är avslutad.

      Flygsoldat 113 Bom

      Radera
    5. Att köpa amerikanskt blir nog svårt att få igenom i riksdagen.

      F.ö finns det ingen anledning utan vi bör alltid köpa svenskt om de matchar tekniskt med övriga nationer. Se på Tyskland, Frankrike tex.

      Radera
    6. Gripen är redan anpassad till Nato.

      Själv tror jag att vi egentligen behöver förstärka flygvapnet i stället för att fortsätta krympa det och då blir gripens ekonomi ännu bättre.

      Radera
  5. Kan det vara så att herr Wallmark menar att Gotland och Öland är två andra länder?
    Kartkunskapen och delar av hans blogginnehåll verkar vara på den nivån!

    SUCK!

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  6. Apropå Hr Wallmark kan man inte annat än citera Kmd G.Frisk:
    -Sverige består till 90% av bönder med arslet vänt mot havet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kmd Frisk citerade den norsk-danske amiral Tordenskiöld som fällde yttrandet under det stora Nordiska kriget, om än något finare formulerat, för att ingjuta mod i sina sjömän.

      Radera
  7. "När jag tittar på en kartbild ser åtminstone jag att om man ska nå Sveriges kust eller land så måste man komma från söder, från öster eller från väster. I alla dessa lägen kommer man att passera ett eller flera andra länder varav flera dessutom är Natoanslutna och därmed artikel 5-länder."
    Vad Wallmark missar i sin geografiska vishet är att länderna han avser inte behöver ge något skydd överhuvudtaget. Det finns fritt vatten och fritt luftrum där alla får förflytta sig runt våra kuster. Så rent teoretiskt kan vilket land som helst - som har en kust - obehindrat anfalla en annan kuststat. Kina eller Iran skulle kunna skicka en invasionsstyrka mot Sverige, och styrkan skulle kunna genomföra förflyttningen utan att begära tillstånd från någon annan stat. Rent politiskt skulle det - förhoppningsvis - bli ett ramaskri, men det har inget med geografi att göra. Inte heller skulle våra grannländer ge oss något skydd, varken geografiskt eller i handling, vilket de tydligt deklarerat att de inte heller avser. Wallmarks geografiska argument är därför rent snömos, liksom så mycket annat som kommer från det partiet i dessa dagar.

    /C

    SvaraRadera
  8. Vad är det för mening att lägga en massa reklampengar på folk som ändå kommer att söka. Den som attraheras av bilder från combatcamera behöver i princip bara ha information när ansökningsfönstret är öppet. Problemet är att attrahera de som förr genom värnplikten upptäckte att det kunde vara något för dem. Att de flesta av oss inte fatta eller tycker reklamen är bra är ju av den enkla anledningen att ni inte är målgruppen. Men reklam kan bara skapa ett intresse att få reda på mer. Receptet på en lyckad rekrytering ligger sen i ett lokalt utbyggd rekryteringsorganisation.

    SvaraRadera

Regler för kommentarer:
- Undvik personangrepp
- Håll en god ton