Gästinlägg: Varför så tyst från alla minörer?

Publicerar i dag ett något annorlunda gästinlägg som rör svensk sjöminröjningsförmåga och sakfrågor runt detta. Jag kan kallt konstatera att den här bloggen inte har bidragit särskilt mycket i ämnet. Anledningen är delvis att det har funnits nära noll engagemang och frågor runt detta från läsekretsen, men framförallt så brukar inläggen oftast avhandla aktuella händelser som med fördel tagits upp i annan media. Runt svensk sjöminröjning har det inte funnits så mycket medialt att utveckla ytterligare.

Sjöstridsflottiljerna har de senaste åren successivt tillförts minröjningsfartyg typ Koster som är en helt ombyggd (halvtidsmodifierat) fartyg ur Landsortsklassen. Sju fartyg blev fem, även här en reducering i numerär.  Av de fyra mindre minröjningsfartygen i Styrsöklassen har två fartyg byggts om och används ute på förbanden. Här talar vi om en halvering av numerären. 

Minröjninsfartyget HMS Koster är för närvarande i Italien och genomför validering i annan miljö under hela hösten.

Det borde således finnas mycket att diskutera även runt minröjningsförbanden och dess verksamhet. Därför publicerar jag nedanstående gästinlägg då jag anser att det finns vissa poänger i budskapet.

(Minörer = samlingsbegrepp på personal från minröjningsförband. Från början personal som sysslar med minutläggning, något som i dag inte längre existerar då samtliga minfartyg är avvecklade)

/ Skipper

-------------------------------------------------------------

Tack vare försvarsbloggar och sociala medier i största allmänhet så diskuteras försvarsfrågan numera lite här och var, vilket väl ändå får ses som ett steg i rätt riktning. De marina frågorna diskuteras frekvent, högt som lågt hos Skipper och även hos den något insomnade Commander´s Log och den numera avvecklade bloggen Vakthavande. Även på marinbloggen, men där är det mer enkelriktat.

Det fina med bloggar, twitter och facebook är att alla kan vara med och diskutera olika ämnen och inlägg genom kommentarsfälten.

För marinens del så diskuteras den snart utraderade ytstridskapaciteten och ytstridsfartyg, nya som gamla. Visbyprojektet har dragits fram och tillbaka i långbänk under flera år. Ubåtar och ubåtskockar som lagar mat i TV och det nya projeketet A26. Kustartilleriets avveckling och övergången till AMF som lever en alltmer isolerad tillvaro. Det diskuteras stödfartyg i form av L10, som inte blev någonting(?) som ersättare för gamla Visborg och sedermera Trossö. Ombyggnad av HMS Carlskrona till stödfartyg har varit uppe på tapeten. Det diskuteras internationella marina insatser i form av ME01, ME02 och kommande ME03. Det diskuteras behov av omsättning av fartyg och materiel. Ja, listan på ämnen som avhandlats kan göras lång.

Vad som däremot aldrig någonsin diskuteras är minröjningsförbanden och allt runt den verksamheten! Så frågan är vad gör alla minörer? Varför deltar aldrig ni i debatten och diskuterar er verksamhet och era hjärtefrågor? Eller sitter ni redan så nöjda med er tillvaro att det inte finns något att diskutera?

Det finns i dag fler operativa och bemannade minröjningsfartyg än vad det finns operativa korvetter. Ni deltar regelbundet i övningar så det måste finnas en mängd saker att avhandla. Har ni inga funderingar över framiden gällande nya fartyg som ersättare för de som finns i dag?

Minröjningsoperationer i Östersjön och problemet med gamla minor borde intressera den stora massan att ta del av. Försvarsmaktens egna artiklar är oftast rätt ointressanta så det vore roligt med en lite mer initierad utveckling av frågan. Alla försvarsbloggar tar nog garanterat emot gästinlägg. Någon kanske till och med borde starta en minörblogg i syfte att lyfta fram era hjärtefrågor?

Hur ser det ut på den internationella arenan när det gäller sjöminröjningsoperationer? Borde inte Sverige deltaga i operationer utanför närområdet? Finns det en sådan efterfrågan? Håller Sverige måttet även i en internationell kontext?

Kommer Visbykorvetterna någonsin att använda sin minröjningsmateriel? Vilka ska hantera den materielen?


Som ni ser så är frågorna från oss som inte är insatta i ämnet många, och det är säkert fler än jag som skulle uppskatta om minörerna vaknade till liv och blev lite mer aktiva i den marina debatten och bidrog till lite försvarsupplysning runt er verksamhet. Så därför en uppmaning till er minörer: SYNS MAN SÅ FINNS MAN! Släpp svepet och delta i debatten.

/ V. L.